No magic lost

en bestående konstatering: det är alltid underbart att träffa den värmländska släkten. precis när jag kom hem från jobbet ikväll anlände världens bästa moster och min kusin emelie till oss. efter vi ätit en sen och fin middag kom även min andra kusin anna och hennes familj hit. och alltid så jäkla skönt, mysigt, trevligt, kul, allt. åh vad jag gillar det och åh vad jag ogillar att jag inte hinner träffa dem imorgon innan de åker vidare.

jag har iallafall bestämt mig att bara vara.
att bara vara, utan att förklara. så gott som det går.

nu: mitt huvud värker, mina bihålor värker, näsan är tät och ögonen svider. ska upp 06.00 imorgon för att jobba. puss&godnatt.


saknar min skruttfia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0